Vägskäl i livet – och ett gammalt blogginlägg

Det har varit en fantastisk helg på alla sätt och vis, en helg jag kommer att bära med mig i hjärtat. Alltid. Därför är mitt huvud just nu fullt av osorterbara tankar och känslor. Ingen fara på taket, det är bara positiva tankar och känslor och ett vägskäl i mitt liv som jag måste sortera. Har nu suttit och funderat på vad jag ska skriva om idag, men hittar inte orden. Därför väljer jag att dela med mig av ett gammalt blogginlägg istället. Ett blogginlägg som jag tycker är värt att dela, då den förhoppningsvis väcker tankar och reflektioner.

EN DAG, MÅNGA MÖTEN

Har du funderat på vad du och alla andra människor som finns runt omkring speglar ut för känslor och signaler till varandra? En dag, många möten. En dag, många känslor och signaler. I dagens blogginlägg ska ni få följa med mig på en morgonpromenad. En morgonpromenad, många möten och signaler…

MIN MORGONPROMENAD

Häromdagen styrde jag min morgonpromenad för att hämta ut ett paket. På vägen dit korsade jag ett övergångsställe utan trafikljus på en 40 väg. Länge fick jag stå och vänta på att få gå över innan en bil stannade för att släppa fram mig. Jag höjde min hand, nickade och log som tack. Fick en tom blick tillbaka och bilen började rulla innan jag ens gått halva vägen över övergångsstället. Väl framme vid paketutlämningsstället tog jag min kölapp och väntade på min tur. Det var min tur vid nästa nummerbyte, men innan det hann slå över smiter en man emellan och försvarar sig med att han har bråttom, han hade parkerat bilen lite dumt… När det blev min tur gick jag fram till kassören och sa hej, som svar fick jag en likgiltig blick, en suck och en nästintill omärkbar nickning tillbaka.

När jag hämtat ut mitt paket gick jag in i butiken då jag kom på att jag hade slut på kokosmjölk till mitt morgonkaffe. Vid kylen mötte jag en mamma med ett barn i två års åldern. Barnet log och sa hej och båda två, mamman och barnet fick ett lika trevligt bemötande tillbaka utav mig som jag fick utav barnet. När jag stod i kön med min kokosmjölk och mitt nyss uthämtade paket vände sig kvinnan som stod framför mig om. Hon vände sig om och sa med ett leende, ”smit före du som bara har en sak att handla” och pekade samtidigt mot sin relativt fulla matvagn. Jag log tillbaka mot kvinnan, sa tack och gick före henne. Väl tillbaka vid övergångsstället vid 40 vägen stannade en bil efter en stund och släppte fram mig. Jag höjde min hand nickade och log som tack, och jag fick en vinkande hand och ett leende tillbaka. Jag hann gå tryggt över till andra sidan innan bilen rullade vidare.

90 MINUTER OCH MÅNGA MÖTEN

Sammanlagt tog väl hela promenaden ungefär 90 minuter. Under 90 minuter hade jag träffat många människor med varierande beteenden. Det kanske låter som en löjlig sak att uppmärksamma men ställ dig själv frågan, vilken utav dessa möten skulle du bli glad utav? Tomma blickar och suckar eller leenden och snälla ord? En annan viktig fråga att reflektera över, vilka av dessa exemplen ovan är du? Vilket möte vill du vara?

VECKANS SJÄLVREFLEKTION

Gör ett medvetet och aktivt val under alla möten under denna helg och kommande veckan, över vem du vill vara. (Och gärna längre än så…) Fundera över vilka signaler du sänder ut. Hur uttrycker du dig? Vad använder du för ord? Vad har du för kroppspråk?

Med tanke på mitt idag smått förvirrade tillstånd (positivt tillstånd) tänker jag ge er ett extra och avslutande tips. Jag förmodar att du som är här inne och läser på denna sida också tänker utefter attraktionslagen, på tankens kraft och medvetna val i livet, precis som jag. – Var beredd på att det du önskar kan komma på en och samma gång, och inte alls så som du egentligen kanske har trott. Är du beredd på det kanske det inte blir lika omtumlande för dig…

Gillade du det jag skrev? Dela gärna så fler kan ta del om mina tankar och upplevelser. Önskar dig en fin dag och en härlig vecka.
TACK för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg!
Kram Anki
www.pearlnharmony.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *