Minnen av tidigare liv

>> You can’t start the next chapter of your life, if you keep re-reading the last one <<

Jag har tidigare skrivit om hur kroppens celler lagrar alla våra minnen. Det kan handla om nutida minnen likväl som i tidigare liv. Har vi exempelvis upplevt trauman i tidigare liv och ännu inte bearbetat dem, sätter sig traumat som blockeringar i kroppen som påverkar oss i det dagliga livet. Ett sätt som en blockering kan visa sig på är genom att inte våga leva livet fullt ut.

För några helger sedan fick jag en fråga: vilken bok eller tv-serie landade väl inom dig som barn? Lika snabbt som frågan kom svarade jag Katitzi. Svaret kom lite överraskande men plötsligt mindes jag hur jag fullkomligt älskade dessa böcker skrivna av Katarina Taikon, att nyfiket få följa romarflickan på alla hennes äventyr. Hur jag längtade efter att bokbussen skulle komma så jag kunde lämna tillbaka den boken som jag redan sträckläst, för att få låna en ny. Men jag mins också min mammas reaktion. Hör inom mig hennes ord när jag visade med glädje upp vilken bok jag hade valt – Men Anki, varför lånar du dessa böcker? Det handlar ju bara om en tattarflicka. Och så fick jag försvara mitt bokval, vilket senare resulterade i att jag valde att gömma undan Katitziboken som jag lånade (i smyg), och istället visa upp en annan bok som mamma tyckte var mer okej att jag läste. (Jag stod inte upp för min sak, utan tryckte undan min känsla, min vilja istället…)

Under veckan när jag sög i mig av sommarens sista värmande solstrålar på en gräsmatta här i Skövde, låg jag och funderade på detta. Varför lånade jag Katitziböckerna som handlade om barnhemsbarn, utsatthet och utanförskap? En ganska tung energi… Spontana tanken var att jag kände igen mig i henne. Jag hade också varit ett barnhemsbarn men hamnat i fosterhem. Jag levde precis som Katitzi i känslan av utsatthet och utanförskap. Men en djupare insikt landade i mig på samma gång. Katitzi hade något som jag inte hade som barn – Modet att säga ifrån. En styrka att våga gå sin egen väg med rak rygg, no matter what. Katitzi hade en inre styrka att komma över sin egna utsatthet och samtidigt vågade stå på de svagas sida. Precis så ville jag också vara.

Summa sumarum, i böckerna hittade jag en samhörighet med Katitzi i utanförskapet, samtidigt tände hon också en gnista att innerst inne hitta en tro på mig själv. Att det är okej att vara annorlunda (eller sin egen)… även om det för mig dröjde upp till vuxen ålder att få pusselbitarna att landa. Det behövdes en utmattning för mig att tillslut förstå. Men som barn fick Katitzi mig att känna att oavsett hur hopplöst livet ser ut i stunden, finns det alltid hopp. Sen älskade jag också deras sätt att leva. I naturen. I friheten. Lägerelden och stjärnklara himlen.

Senare under kvällen när jag stod vid mitt fönster och tittade upp mot en stjärnklar himmel, tänkte jag på min fostermammas reaktion… Min ödmjuka sida av mig tänker att det kan handla om min känslighet. Är det något som berör mig, då kommer tårar. Och vem vill se sin dotter ledsen… Jag vet att min mamma alltid hade intentionen av att hjälpa och stötta mig, även om det inte alla gånger landade så väl.

Att jag medvetet (och omedvetet) har jobbat med mina egna tidigare liv under flera år, har varit en oerhört spännande resa som gett plats för en enorm tacksamhet och frihet i både kropp och sinne. Tänk att man faktiskt kan må så här bra 😊

Finns det något som skaver inom dig? Är du villig att med ödmjukhet och tacksamhet jobba med dig själv för att lösa upp de inre blockeringarna? Att en gång för alla sätta stopp på ett beteendemönster som hindrar dig från att leva ett liv i glädje, harmoni och balans.

Jag har sagt det förut – Kan jag så kan du!

>> Decide what kind of life you really want… and then, say no to everything that isn’t that <<

Vilken bok eller tv-serie landade väl inom dig som barn? Hur känns det i kroppen när du tänker på det? Sätt dig ner en stund och reflektera, kanske det redan nu, bara genom att peta lite i tanken landar en pusselbit som gör ditt livspussel starkare och stabilare.

Och du, landade mina ord väl hos dig dela gärna mitt inlägg vidare då. Hjälp till att sprida energin. Kram och tack för att du läste (och delade).

Anki

2 thoughts on “Minnen av tidigare liv

  1. Jag läste Kitty-böckerna, men minns inte så mycket av dem. Däremot satte en annan bok spår i mig; en bok med flera berättelser i, och den jag fastnade för och läste ett flertal gånger var “Bakom sprickan i tapeten” Den handlade om en flicka som hittade en spricka i tapeten och där bakom fanns ett vackert rum som var inrett. Jag levde mig in i den berättelsen och låtsades att jag var i just det rummet alldeles ensam, och det var fantastiskt🤩
    Kände tidigt att jag ville bo ensam och rå om mig själv. Flyttade hemifrån när jag var 16 år, och i de hus och lägenheter jag bott i, har jag inrett på mitt sätt, och när vi var en familj var det främst jag som fixade i hemmet💗

    Titeln “Bakom sprickan i tapeten” har även fått vara mina ledord genom Livet. Vad finns det mer att utforska, vad finns på “Andra sidan” när det varit jobbigt kommer något som är bra….

    1. Men åh va spännande Eva-Britt! “Bakom sprickan i tapeten” låter som en bok som jag faktiskt kan tänka mig att läsa idag, har aldrig hört om den tidigare, måååste ut på nätet och leta. Tack för boktips 💕 Och vilken fin reflektion du delade med dig utav🙏
      Och du, Kitty var också en av mina favoriter 😊
      Kram Anki

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *