Kroppen som vägvisare

>> Var den du är. Hela du är vacker <<

En morgon för ett par veckor sedan vaknade jag tidigt och var irriterad och arg. Jag minns min dröm som jag hade upprepande gånger under natten. En dröm som handlade om att bli exkluderad istället för att bli inkluderad i en grupp av människor.

Jag har aldrig förstått den där viljan att medvetet exkludera andra, lusten att medvetet väcka känslan av utanförskap. Vi vet ju alla vid det här laget vad Kärlek och samhörighet stärker och lyfter både stora och små. Vi behöver inte älska alla, men vi kan visa vänlighet och respekt. Världen blir så mycket härligare då.

Drömmen satt djupt i mig. Tillslut var jag tvungen att klä på mig och ta en lång vinterkrispig promenad runt Karstorpssjön för att luckra upp mina kletiga tankar.

>> Känner du dig irriterad, frustrerad, att du sitter fast… rör på dig! <<

Jag pausade promenaden och lutade mig mot ett träd en stund. Det har varit mycket nu i mitt liv under hösten, och ibland känner jag att bloggen tar för stor del av min tid. Om jag har lärt mig något från min utmattning så är det vikten av att lyssna på tidiga signaler, så att inte mina energidepåer tar slut. För även att göra det man älskar tar energi. Tankar som rörde sig i mitt huvud var – Ska jag lägga bloggen på is eller fortsätta köra på i den takt jag gör nu -.

Inte långt efter att jag fortsatte min promenad efter pausen möttes jag av två unga tjejer i tjugoårsåldern. De stoppade mig och frågade om jag heter Anki och bloggar. Så sträcker ena tjejen fram en handskriven lapp med orden:

>> Är det ömsesidigt givande och tagande? Lyfter vi båda varandra? Känns det bra när vi är tillsammans? Lämnar vi varandra med ett leende i kroppen efter vi har sagt hej då? Om svaret är JA, då kör vi! <<

Texten är tagen från mitt blogginlägg När känslorna exploderade. Hon läser dessa rader flera gånger varje dag för att höja sin självkärlek. Som en mall, en riktlinje till alla hennes relationer, i både Kärlek och vänskap. Som hon sa – Det är ju jag som är regissören i mitt liv och jag läser orden med kroppen som vägvisare. De berättade båda två hur mycket min blogg betyder för dem och även mina meditationer på YouTube. Hur mina ord stärker dem att våga ta plats i livet, att våga tro på sig själv… Vem vill och kan lägga bloggen åt sidan efter dessa underbara ord!

Jag har förstått att mina ord väcker tankar och insikter i alla åldrar, att människor känner sig inkluderade, samhörighet i det jag förmedlar. Jag kommer att fortsätta blogga men har tagit ett beslut. Jag har valt att efter Nyår halvera mina inlägg. Jag måste ju leva som jag lär, det vill säga lyssna på kroppen och på vad den säger är okej för mig. Vad som är hållbart och lagomt för mig. Uppdateringar kommer då varannan fredag istället för varje. Jag hoppas ni förstår och vill fortsätta följa mig.

Ps: På söndag är det fullmåne igen, fundera på vad du är redo att släppa taget om. Det kan vara allt från relationer, tankar, känslor eller idéer. Skriv det på en lapp och riv i små bitar eller elda upp lappen. Se det som en symbolisk handling till att du verkligen vill släppa taget om det som inte för dig framåt.

Tack för att du läser, kommenterar, gillar och/eller delar. Önskar dig en underbar helg och kommande vecka. Kram från mig till dig //Anki
www.pearlnharmony.se

6 thoughts on “Kroppen som vägvisare

    1. Tack Mari för att du stannade till och lämnade en kommentar ❤ Härligt att höra att mina ord landade väl hos dig 🥰
      Kram Anki

  1. Så fint skrivet🙏Vi behöver varandra vi människor och vi behöver också vara snälla mot varandra💗Vad roligt att få veta att dina texter berör.Det håller jag verkligen med om.

  2. Såå bra att du lyssnar på samt prioriterar dig själv🌺
    Dina inlägg berör samt bidrar med nya insikter, reflektioner, tips och kärleksfull energi. För mig kommer de ofta även med en känsla av synkronicitet. Jag ser tacksamt fram emot en fortsättning, i den takt som passar dig bäst🙏💟

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *