Ensamheten

Varje ögonblick har fler möjligheter än vi inser…

Stillhet, Ensamhet och Tystnaden – Vad är det som skrämmer så många i att vara i den känslan? Den inre drivkraften… eller kanske ett omedvetet krav på att alltid vara aktiv, alltid vara social. Många bollar i luften som man jonglerar med, för att i samma stund också försöka få in stunder av vila och andetag. Vilket det sistnämna oftast prioriteras bort.

Innan jag skriver vidare vill jag poängtera att jag nu skriver om den frivilliga ensamheten, den ensamheten som man aktivt själv väljer att vara i.

Vi lever i ett uppkopplat samhälle där input från sociala medier triggar oss. Det blir lättare att jämföra sig med andra, vad de har och inte jag. Är vi inte trygga med vårat eget sällskap, med våra egna känslor kan då ensamhetskänslan ruskas om och ibland skapa stress, sorg och tomhet – En känsla av avsaknad av att inte få höra till – En tung känsla av utanförskap.

Att då och då välja att vara i Stillhet, i Ensamhet, i Tystnad med sig själv, utan sociala medier, utan fysiska vänner omkring känner jag kan vara bra för oss alla. Jag tänker att vi alla behöver träna oss i att vara i den känslan. Att då och då stänga av omvärlden, den yttre fysiska världen för att öppna dörren till den magiska inre världen istället. Att komma närmare sig själv. Samla ihop tankar och känslor som kanske vibrerar och bubblar upp som små frågetecken inom oss alla ibland. Vem är jag? Varför känner jag så här? Varför har jag inget flow i mitt liv? Nu står jag vid ett vägskäl i livet… vilket håll är min Kärleksfulla väg? Vad säger min inre kompass…

“ Vilken underbar överraskning att äntligen upptäcka hur oensamt det kan vara att vara ensam “ – Ellen Burstyn

Jag som är empat och HSP:are (högkänslig) trivs i mina valda stunder av ensamhet, utan den skulle jag inte alls må bra. Ibland kan mitt val av många stunder av ensamhet bli ifrågasatt, men jag vet att det då handlar om en spegling av deras egna känsla… för si eller så känner han eller hon när de är själva, i ensamheten. Men min känsla är min känsla, lika mycket som din känsla är din känsla. Det går inte att värdera i rätt eller i fel då känslor är högst personliga.

Jag är inte alls socialt ensam, jag känner samhörighet med andra i mitt arbete, med mina vänner. Skulle en potentiell Kärlekspartner dyka upp skulle jag välja in honom i mitt liv, han är välkommen, om det känns så där vibrerande rätt… och han är modig nog att välja hela mig. Jag som också tror på en immateriell värld har ju dessutom ett helt andligt team med mig som frikostigt delar med sig av tecken och symboler längst min väg… som hjärtan i naturen till exempel. Så att spendera stunder med mig själv gör inte emotionellt ont i mig. I tystnaden hör jag vad jag tänker. I tystnaden känner jag vad jag känner på riktigt när jag tänker. Jag får ordning och tydliga riktlinjer inom mig i livets yttre kaos.

Dessutom, i egentiden laddar jag min energi. Utan energi orkar inte jag finnas här för andra, eller ens finnas här för mig själv. Det var därför som det inte blev ett blogginlägg förra gången, jag hade spenderat för lite tid med mig själv och för mycket tid med andra. Möten som jag inte kunde riktigt styra över och som var energikrävande, för mig. Där jag behövde mer egentid för återhämtning än vad livet kunde erbjuda just då.

Nu är jag nyfiken, vad tänker du om känslan av ensamhet? Tar du dig tiden av att vara i Stillhet, Ensamhet och Tystnaden? Tack för att du gillar, delar och/eller kommenterar.

Kram från mig till dig //Anki
www.pearlnharmony.se

4 thoughts on “Ensamheten

  1. Du har så fina inlägg, känner helt plötsligt igen mig själv. Man ifrågasätts ofta av Omvärlden när man väljer sig själv först och då är det så lätt att det kommer tankar om att man är konstig…

    1. Tack Marie för dina fina ord 💗 Och det härliga är att både du och jag vet att vi inte är konstiga, vi är bara vårat magiska jag när vi väljer att lyssna på vad kroppen säger till oss. Heja dig 💗
      Kram Anki

  2. Jag har alltid behövt mycket tid ensam, och det känns bara bra💗Är också högkänslig och empat (det sistnämnda till en viss gräns😊)
    Minns en Jul för många år sedan då jag kände för att vara ensam, men då fanns det släktingar som sa “Nähä, då kommer vi och hämtar dig” och den som uttryckte det skulle aldrig själv välja att vara ensam, och har inte det behovet som jag har.

    Jag väljer själv när jag vill vara social, och jag väljer vilka jag vill umgås med, och när.

    Tack för dina tankar på bloggen💗🙏

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *