Retreat under tystnad

0

07:21 styrde jag mina steg mot helgens tysta retreat. Det hade både regnat och åskat under natten, luften kändes därför klar och uppfriskande efter några pollentunga veckor.

Trädens grenar hängde regntunga och vajade försynt fram och tillbaka i den lätta nästintill omärkbara vinden. Jag stannade till en stund på stigen som jag gick på, blundande och fyllde mina lungor med den rena, klara luften. En duva kurrade ljudligt undanskymd någonstans. Annars var det till synes bara jag, mina medvetna andetag och mina tankar som befann sig i den pollenfria Boulognerskogen i Skövde, denna tidiga lördag morgon.

Undra hur det kommer att vara idag? I tystnad en hel förmiddag. Jag tycker om att vara i tystnad, men idag måste jag erkänna att det känns lite utmanande, och spännande på samma gång. Jag hade fått lite information om dagen, där stod det bland annat – Välkommen in under tystnad – . Men ska jag ta i hand och säga hej eller börjar tystnaden redan med första foten innanför dörren? ”Anki, var lite här och nu och ta det som det kommer”, hörde jag en inre röst tacksamt påminna mig om…

And so it begins… the sound of silence

Jag steg in i huset som vi skulle hålla till i under dagen och möttes av ett vänligt ansikte som log mot mig, under tystnad. Hängde av mig jackan och såg samtidigt till att jag stängt av ljudet på mobilen och la sen ned den i ryggsäcken igen. Innan jag drog igen ryggsäckens dragkedja plockade jag fram min medhavda filt. Det är alltid extra skönt att sitta på en mjuk och värmande filt än direkt på en yogamatta. Är man dessutom i en ny lokal vet man heller aldrig om golvet är kallt och dragigt. Jag styrde mina steg in i salen där vi skulle hålla till och valde ut en plats, mittemot dagens läromästare Karin. Vecklade ut min mossgröna filt på den redan utrullade mattan, satte mig ner, blundade och landade i stunden. I tystnaden.

En efter en droppade de övriga deltagarna in och slog sig ner på sina platser. Jag tittade mig nyfiket omkring för att se om det var någon jag kände igen, det var det inte. Tio kvinnor satt nästan lite andäktigt stilla på sina yogamattor och jag kunde inte låta bli att samtidigt reflektera över bristen på män i lokalen. Behöver inte de också det här lika mycket som oss kvinnor? Landa i kroppen under tystnad. Avslappnad helhet. Eller är det fortfarande lite hokus pokus och flummigt med mindfulness och tysta retreater, trots att vi snart kommit halvvägs in på 2019?

Den första timman flöt på väldigt snabbt genom en morgonmeditation och en efterföljande kroppskanning. Jag blev lite överraskad hur fort mina tankar tystnade eftersom de senaste veckorna har det varit så jäkla mycket. Tankarna har tagit ofrivilligt stor plats inom mig. Jag mediterar i och för sig kontinuerligt nu varje morgon, kan det ha bidragit till att lugnet kom så fort idag? Kanske jag bara behövde en knuff på vägen genom Karins lugna röst? Eller en liten hint om betydelsen över att vara i fokuserande tystnad med sig själv…

Förmiddagsfikat intogs genom en ”Mindful eating” med inriktning nybörjarsinne. Att bara äta medvetet, utan att samtidigt surfa på telefonen eller prata med någon annan om livet och allt som hör till. Istället bara äta under tystnad med alla sinnen uppkopplade. Smak, konsistens, hur det låter när du tuggar, vad kommer det för tankar och känslor? Hur ser maten ut? Små, långsamma tuggor med fokus och uppmärksamhet på det jag äter just här, just nu som om det vore första gången som jag smakade på det som jag höll i min hand. En kopp te, en jordgubbe, en physalis, en aprikos och en rawfoodboll tog ca 20 minuter att äta och utforska. Hemma skulle det ta kanske fem minuter. Ändring på det från och med nu! Överraskande många smaker som man kan känna när man tar sig tid att fokusera på det man gör i stunden. Den så viktiga närvaron i allt man gör. Varför glöms den så ofta bort när jag vet hur viktig den är?

Efter fikat gick vi ut i trädgården för en gåendes meditation. Valfritt att ha på sig skorna eller att gå barfota. Jag valde det sistnämnda. När vi kom ut trippade redan två sädesärlor, en hona och en hane på gräsmattan. Mina tankar landade på mina föräldrar som inte längre finns med i denna fysiska värld. Jag har den sista tiden saknat och tänkt på mamma jättemycket och sädesärlan är ”mammas fågel”. Så fort hon såg ärlan som gick och vickade med sin långa smala stjärt hemma på gården, utropade mamma alltid glatt – Men titta! Nu är våren här! Så det var inte alls konstigt att jag kom att tänka på mina föräldrar när jag såg fåglarna, som ganska snabbt flög iväg när 10 kvinnor intog gräsmattan. På något sätt kändes de båda två närvarande när jag gick där med mina nakna fötter mot den fuktiga gräsmattan, utan mål eller inriktning på att komma fysiskt fram någonstans, utan med ett sinne av att känna fötternas kontakt mot underlaget för första gången. Gräset mellan tårna. Det våta som fanns kvar efter nattens regnande. Kylan mot min nakna hud… Strax innan vi skulle gå in började det att regna lite lätt. Jag stod där i regnet helt stilla och faktiskt njöt av varje regndroppe! Det var kallt men kändes så naket, ärligt och närvarande med livet.

Småfrusen men med ett stort leende på läpparna (och några lyckotårar i ögonen) följde jag efter de andra kvinnorna in till matsalen. Framför oss fanns ett papper, en penna och ett kuvert. Vi skulle skriva ett kärleksbrev till oss själva under ca 10 minuter med rubriken – Kära älskade –. Skriva ner ord och meningar som bara kom, utan att negligera dem eller förlöjliga. Imorgon kommer jag öppna mitt kuvert och läsa vad jag skrev till mig själv. Då har det gått en vecka sen jag skrev mitt kärleksbrev.

Väl tillbaka på yogamattan blev vi guidade genom en bergsmeditation med inriktning tacksamhet och generositet. Det var lätt att visualisera fram mitt inre diamantgnistrande berg, min kraft och styrka. Däremot var det lite mer komplicerat att utföra de stående mindfulness yogaövningarna som vi sen skulle göra. Hade en rejäl träningsvärk i lår och rumpa sen gårdagens hemmafysträning. De fyra timmar i tystnad avslutades med en liggandes kroppskanning. Jag hängde med i skanningen genom min vänstra fot, vader och höft… vaknade sen av min egen snarkning och hörde Karins lugna röst – Låt dina käkar slappna av, låt pannan bli slät… Mitt högra ben och allt däremellan behövde ingen verbal genomgång. Så avslappnad var jag efter denna förmiddag!

Under lunchen som bestod av en magiskt god hemlagad bönsoppa med fröknäcke, bröts tystnaden. Jag ville nästan inte börja prata igen, hade ett sånt härligt avslappnat lugn inom mig. Det var många som kände så. Men en efter en började vi sätta ord på våra tankar och känslor efter denna förmiddag.

Vad jag tar med mig efter denna dag i tystnad är:

… En härlig känsla i kroppen att kunna mötas i tystnad! Inte behöva sätta ord på vad jag jobbar med, eller hur jag tog mig hit eller vart jag bor eller svara på hur många barn jag har. Den sista frågan är fortfarande lite obekväm att få för mig som ofrivillig barnlös…
Under denna dag möttes vi alla utan mallar och krav, utan historia och personliga berättelser.
… Tacksamhet över att träffa kvinnor med samma intressen och som delar samma tankeinriktning i livet. Att leva lite mer här och nu, med mindfulness, tacksamhet, reflektioner och tystnad.
… Tacksam över att jag under dagen fått svar på några frågor som jag gått och burit på under en lång tid.
… Jag har nog aldrig varit så närvarande som under dessa fyra timmar i tystnad. I tystnaden hittade jag en inre styrka och tillit till att allt blir som det ska. Jag kände mig nära mig själv.

Jag rekommenderar alla att uppleva en tyst retreat oavsett om du är man eller kvinna. Vi är alla människor i en mer och mer stressande värld. Högre krav och fler intryck än vad våra kroppar och sinnen egentligen klarar av. Om vi inte bakar in livet med vila och återhämtning – and in the sound of silence.
Det här var min första retreat i tystnad, men absolut inte min sista.

När jag kom hem satte jag mig ner och bara njöt under fortsatt tystnad ute på altanen. Drack kaffe med kokosmjölk i min favoritmugg. En mugg där jag skrivit och bränt in orden – OWN YOUR HAPPINESS – Jag är själv ansvarig över mitt liv. Ju mer jag dricker ur min kopp, smakar och reflekterar över orden, desto mer sanna och närvarande blir de.

Avslutande ord

Länk till Karins sida på Facebook hittar du HÄR – LIVSLUFTFölj henne så du inte missar nästa chans att delta. Tro på mitt ord, du kommer inte ångra dig.
HÄR hittar du en guidad Bergsmeditation och några andra guidade ljudfiler för inre närvaro.

Bilderna till detta inlägg togs efter att tystnaden bröts.

Gillade du det jag skrev? Känner du någon som är nyfiken på en tyst retreat? Dela gärna så fler kan ta del om mina tankar och upplevelser. Önskar dig en fin helg och kom ihåg – Våga uppleva livet under tystnad
TACK för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg!
Kram Anki
www.pearlnharmony.se

Dela.

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke