En förmiddag under tystnad…

“Ibland är det svårt att höra sin egen röst i bruset från alla andras. Sök tystnaden, stillheten en stund för att vara nära dig själv” – Maria Helander

I söndags var jag på min andra tysta retreat i mitt liv. Nästan på dagen ett år sen min första (som du kan läsa om HÄR). En retreat som även i år leddes utav Karin, ägare på Livsluft. I år skulle vi vara utomhus, vandring med meditation och mindful eating vid Silverfallet-Karlsfors som ligger ca 2 mil utanför Skövde. När jag satt i gungstolen hemma och drack upp det sista ur min kaffekopp hade jag inte så många frågor inför denna dag som jag hade förra året, inte mer än att jag undrade om det skulle vara några män i år som deltog. Eller om det även i år bara var kvinnor som nyfiket vill utforska sin närvaro med sig själv.

När alla deltagare, två män och sex kvinnor, anlänt till den förutbestämda parkeringen påbörjade vi vandringen tillsammans under tystnad. Omkring mig hörde jag fotsteg från de andra deltagarna. Vatten som porlade. Fåglar som sjöng för oss längst vår tysta gång. Jag reflekterade för mig själv att några fåglar flög iväg när vi gick förbi dem, några valde att stanna kvar på sina grenar. Kanske satt de och funderade på vilka vi var. Vi som gick tillsammans i grupp under tystnad. Många andra som vandrar längst leden brukar ju prata med varandra, men inte den här gruppen.
Idag var också en mycket blåsig dag och det bet lite i kinderna. Kände tacksamhet att jag hade på mig både mössa och vantar…

Vid en skogsdunge stannade vi till för en stunds sittandes vägledd meditation. Jag satte mig ner på en vindbiten stock. Med slutna ögon vaggades jag med lätthet in i mina visualiserade bilder utav Karins lugna röst. Jag var närvarande i mina inre bilder, men samtidigt även i det som hördes runt omkring. Det kändes också lite majestätiskt att sitta ute i naturen i en meditation tillsammans med andra. I naturens egna grönskande sal. Känna vinden mot mina kinder och höra fåglarnas sång. Samma vind rör vid de andra, samma fåglar sjunger för oss alla. Vi var ett.
Efter meditationen delade Karin ut ett varsitt kuvert. När jag tog emot det såg jag att i år fanns mitt namn vackert nerskrivet på den vita ytan. Vad jag kände mig betydelsefull! Att Karin tagit sig tiden att skriva alla deltagares namn på ett varsitt kuvert.

I kuvertet fanns också ett oskrivet ark. Där skulle vi var och en under fortsatt tystnad skriva ner dagens intentioner. Tittade upp när jag skrivit färdigt och såg att de andra deltagarna satt och väntade på mig. Kände hur kinderna blev varma av rodnad. Att jag ska skriva så mycket! Men orden bara kom… Innan vi la ner arket i kuvertet bad Karin oss att skriva ett sista ord – ett känsla jag kände i stunden.
Karin samlade ihop kuverten och vi fortsatte vår vandring under fortsatt tystnad. Vi gick. Vi stannade till då och då, observerade allt det vackra runt omkring oss. Träden. Blommor. Fåglar. Någon som harklade sig. Prasslet från våra fötter mot torra löv och grenar.

Vi kom fram till en vacker äng och samlades runt ett stort träd som stod i full blom. Långsamt gick vi runt trädet. I tystnad. Vi gick utan att ha ett mål framför oss. Vi skulle ingenstans. Bara vara i det som var, där och då. Känna marken under fötterna, observera ljud och space runt omkring. Mållöst.

Sista etappen under tystnad gick med snabbare steg längst leden fram till Karins trädgård. Där bjöd Karin på nässelsoppa, ramslökssoppa och hembakat fröbröd. Sopporna serverades ur termosar och fröbrödet i omsorgsfullt vackra papperpåsar… med alls namn på. Och jag som på ett nästan barnsligt sätt blir överlycklig när jag ser hjärtan, behövde inte titta två gånger för att upptäcka mina hjärtan på min påse.
Lunchen intogs under mindful eating. Att på djupet smaka på det som serverades med alla våra sinnen. Att äta under tystnad. Smak, konsistens… hur låter det när du tuggar. Texturen på det som du äter. Små långsamma tuggor med fokus och uppmärksamhet på det som du gör just nu, i stunden. Det var ljuvligt att känna värmen som spred sig i kroppen från sopporna!

Efter lunchen bröts tystnaden och alla fick berätta om sina tankar över det som vi alla varit med om under förmiddagen. Vi fick också tillbaka våra kuvert som vi skrivit tidigare, vi fick tillbaka dem tillsammans med orden – Öppna det om en vecka och minns denna dag.

Vad jag tar med mig från denna dag.

  • Jag som bloggare hade väldigt svårt att släppa mina tankar om att låta telefonen ligga ljudlös kvar i väskan. Jag såg så mycket vackert längst leden som jag ville fota och dokumentera! Och hjärtan överallt! I stenar, på marken, i träden runt omkring. Jag har några frågetecken i mitt liv, och när jag gick längst leden kom jag på mig själv en gång att tänka på just dessa. Tänkte tyst för mig själv ”åh mamma vad ska jag göra?”, tittar upp mot himlen (där jag tror att mamma tittar ner på mig ibland) och ser ett stort vitt molnhjärta! Detta var ett av alla de fantastiska hjärtan som jag ville dokumentera och visa till er. Slutsats – Mer träning i att släppa dokumenterandet. Det behövs inte alla gånger. Det som däremot kan behövas är en ”mobil-detox”.
  • Det jag tar med mig är också insikten över hur viktigt det är att vara i grupp under tystnad. Utan att det känns pinsamt, obekvämt när man är tillsammans med andra. Det är inte ”bara” att vara tyst då det kan väcka många känslor inombords. Till exempel stress, då det är ett starkt invant socialt beteende att bekräfta varandra. Jag tror att vi alla behöver träna i att vara mer bekväm i att bara vara tillsammans med andra.
  • Jag tar också med mig att denna dag var jag väldigt sensitiv på när någon annan person gick för nära “mitt privata space”. Energifältet som både du och jag har utanför våra kroppar. Ibland ville jag bara citera från filmen Dirty Dancing; ”This is my dance space, this is yours dance space…”.
  • Tar också med mig tacksamhet och glädje över att träffa människor som har liknande tankegångar som jag. Att det är nödvändigt att då och då vara i tystnad, vara i meditation, och att prova på att vara tysta tillsammans.
  • Tyst retreat inomhus eller utomhus? Inomhus som vi var förra året var jag mer närvarande i mig själv. Så här i efterhand tror jag det handlar om att då satt vi med slutna ögon nästan hela tiden. Lättare att fokusera på vad som händer inom mig när jag inte har så mycket synintryck.

Om jag kommer att delta en gång till? Ett rungande JA på både tyst retreat inomhus och utomhus.
Ps: bilderna togs i efterhand under veckan som har varit.

Tack för att du stannade till och läste mitt blogginlägg! Lämna gärna en kommentar om du vill. Dela gärna om du tycker om det du läser och varmt välkommen att bli en prenumerant till min blogg, min inspiration och till mina tankar.
Kram Anki
www.pearlnharmony.se

One thought on “En förmiddag under tystnad…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *