Att bryta med sitt ex

”Vi vet vad vi har men inte vad vi skulle kunna få…”

Ganska ofta får jag frågan ”Men ska inte du och Andreas försöka reparera det ni hade”. Och jag måste erkänna att det börjar bli påfrestande att höra den meningen nu. När ska jag få bryta med mitt ex? När ska Andreas få bryta med sitt ex? Det har snart gått ett år sedan vi bestämde oss för att separera, och för mig känns det som om andra försöker pilla upp det separationssåret som faktiskt nu har läkt. Därför kom tanken om att dela med mig om mina känslor kring min separation.

Jag sitter absolut inte inne med alla svaren, utan jag skriver utifrån mina tankar och känslor. Då det är ett ganska personligt inlägg har jag också fått klartecken från Andreas att publicera detta. Så, nu kör vi!

Andreas och jag har gått igenom stora och tunga kriser så som, ofrivillig barnlöshet och utmattningssyndrom. Vi har aldrig riktigt på djupet pratat igenom våra kriser utan bara glidit längre ifrån varandra. Så den här separationsprocessen har egentligen pågått under flera år.

Diskussionen om att separera har kommit upp från oss båda två men det har alltid bara stannat där, vid en diskussion. Det är ingen utav oss som har tagit tag i det på riktigt. Det är ju alltid en trygghet i det som är här och nu, oavsett om du lever i en relation eller inte. ”Vi vet vad vi har men inte vad vi skulle kunna få…”.

Ibland funderar jag på varför det tagit så lång tid innan vi tog ett riktigt beslut. Jag skulle säga så här; om du tvivlar och går med frågan ”Ska vi separera eller ska jag ge det en chans till?” då är det inte dags än. Då finns det en gnista, något att jobba på om båda vill. Men när det är dags, då får du en stark och vägledande känsla att nu är det dags.

Min känsla kom vid två tillfällen under en kort tid i maj 2019. Det hände något inom mig under en tyst retreat som jag var med på. Under dagens sista meditation kom en stark, trygg och varm känsla om separation. Att våga. Precis en vecka efter tysta retreaten träffade jag en man som jag egentligen har känt i flera år, men inte sett på ett tag. Han fick mig att känna/tänka så som jag vill känna/tänka inför den livspartnern som jag har valt att leva tillsammans med. Där och då bestämde jag mig, nu är det dags för mig och Andreas att separera. Det tog ytterligare en vecka innan jag tog mod till mig och tog upp den diskussionen med Andreas. Och han höll med mig utan frågetecken.

Det man ofta hör om i separationer eller skilsmässor är konflikterna. Hur man förminskar varandra inför andra. Hur man försöker (medvetet eller ej) få andra på sin sida för att på något sätt gå starkare igenom denna livskris. Där var jag och Andreas överens, vi ville skiljas som vänner och fortsätta vara vänner och visa alla att man kan separera som vänner. Vi ville inte tillhöra den ”inrutade konfliktfyllda mallen”, det kändes så fel för oss båda två… Det är just detta som jag vill trycka på, alla skilsmässor och separationer behöver inte bli “kletiga”. Gör det bästa av situationen och se till varandras högsta och bästa. Och tänk, vi är fortfarande vänner.

Jag har den tron att allting händer för mitt bästa även om det gör väldigt ont i stunden att separera. För även om vi var överens om att det här är det rätta för oss båda två, så har det gjort ont. Livsdrömmar som plötsligt bryts upp. Vad händer nu? Åt vilket håll ska jag gå nu? Men att vara i en relation där man känner att man inte lever sitt liv, är inte ett liv. Och det gäller likadant om man lever ensam, med rädsla för att eventuellt bli sårad, eventuellt genomgå en separation… det är heller inget liv, att leva i rädsla.

Det här blev ett långt och personligt inlägg, och jag måste få tillägga att jag har inte blivit relationsskrämd av denna separation, utan istället har jag mognat. Börjat våga lyssna mer på vad jag vill ha och känna i mitt liv. Jag hoppas du kunde ta till dig något av det jag har delat med mig utav. Kanske en vägledning, tröst eller en aha-upplevelse.

Mina sista råd:

  • Är du åskådare vid en separation; Respektera beslutet som de båda har tagit.
  • Är du i en relation; Prata med varandra. Lyssna på varandra. Öppet och ärligt.
  • Lyssna inåt och följ din inre kompass, din magkänsla, din intuition.
  • Gör som havet, våga.

Lämna gärna en kommentar om du vill. Dela gärna om du tycker om det du läser och varmt välkommen att bli en prenumerant till min blogg, min inspiration och till mina tankar.
Kram Anki
www.pearlnharmony.se

8 thoughts on “Att bryta med sitt ex

  1. Du är så modig! Finaste, finaste Anki. Kärlek och värme till dig och Andreas på den här gråregniga dagen. <3 (Är det så där man gör ett hjärta när man inte har emojis? Gammeldagshjärtan 🙂

    1. Tack snällaste Helen för dina peppiga ord ❤ Ska framföra hälsningen till Andreas när vi ses nästa gång 😊
      Stor stor kram 🤗

  2. Fint skrivet, låter helt rätt, avslut är alltid jobbiga, en dag kommer solen åter. 💕💕Kram🥰

    1. Tack Margot ❤ Allt som är nytt och oprövat är ju lite läskigt… Solen är redan här, för vi separerade som fortsatta vänner 😊
      Stor kram till dig 🤗

  3. Tack!
    Jag känner och har känt mycket en längre tid. Borde vi ens vara tillsammans? Hur länge orkar jag? Varför?
    Jag känner att jag behöver höra mycket positiva separationer så jag själv får hopp ( fast jag egentligen vet att i slutändan kommer det att bli ugly).

    1. Tack Lisa för att du stannade till och lämnade en kommentar 💞
      När jag läste dina ord kom jag att tänka på ett tidigare inlägg “Älskar, älskar inte”. Läs gärna den. Det är så viktigt att lyssna på sig själv, att älska sig själv 💞http://pearlnharmony.tarotguiderna.se/alskar-alskar-inte/
      Stor kram till dig från mig 🤗

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *